Ännu en dag.
Så har ännu en dag i arbetslöshetens tecken passerat. Tristess? Nej, fan heller. Tvärtom! Jag trivs, trivs som fan. Vad kan vara bättre än att få sova hur länge man vill utan att mamma ropar och säger: "Nu tar jag jag bort frukosten!"? (Ja, hon gör faktiskt det. Jag har frågat henne otaliga gånger varför hon gör det, men aldrig fått ett konkret svar.)
Hur som helst. Dagen tillbringades i Gävleborgs läns residensstad, nämligen Gävle. Trots att jag går på knäna rent ekonomiskt (arbetslöshetens enda baksida) så lyckades jag köpa mig två saker. Ett par pjuck och en t-shirt med ett "Hulken"-tryck. Grrrrrr!
Nej, men nu har jag berättat hur min dag sett ut, och således gjort vad som förväntas av mig som bloggare.
Håll till godo, nästa inlägg är bara ganska många timmar bort!
Hur som helst. Dagen tillbringades i Gävleborgs läns residensstad, nämligen Gävle. Trots att jag går på knäna rent ekonomiskt (arbetslöshetens enda baksida) så lyckades jag köpa mig två saker. Ett par pjuck och en t-shirt med ett "Hulken"-tryck. Grrrrrr!
Nej, men nu har jag berättat hur min dag sett ut, och således gjort vad som förväntas av mig som bloggare.
Håll till godo, nästa inlägg är bara ganska många timmar bort!
Finally!
Nu har även jag fallit för frestelsen att dela med mig av mitt ganska händelsefattiga liv. Jag hoppas dock att kunna roa, uppröra, kanske till och med hylla de få läsare som finner min blogg.
Med de orden skrivna - håll till godo.
Med de orden skrivna - håll till godo.
